Mitt Indien
Vad jag ofta fick hora innan jag lamnat Sverige for Indien var om det kaos och om de kulturchockar man upplever nar man som resenar for forsta gangen satter sin fot i detta land. Om deta fick jag en hel del tips pa hur man bast hanterar detta indiska "kaos", men jag tror inget av alla mojliga rad ar overlagset iden om att aka med en oppen mentalitet, for med denna menalitet ar man mottaglig for alla nuets handelser och essensen av vad som faktiskt hander. Forbered dig pa allt och ingenting sa kommer man formodligen att kunna hantera "chocken" som en del resenarer drabbas av och som formodligen ar den storsta anledningen till att en del manniskor som besokt Indien lamnar landet med en avsky; for det verkar inte finnas mycket till mellanting mellan att alska eller att hata Indien.
Forst och framst vill jag tala lite om detta kaos jag redan namnt och har klargora att Indien egentligen mer ar ett organiserat kaos, atminstonde ur en vasterlannings perspektiv. Det som organiserar det hela ar precis det samma som organiserar mer eller mindre allt kaos i alla lander over hela varlden - namligen normen. Standarden. Den indiska mentaliteten. Ur en indiers perspektiv ar et helt och hallet organiserat under vad som enligt dem troligtvis ar en normalitet - det finns liksom inte mycket annat att valja pa. Men enligt mig, individen med ett "tourist" stamplat i passet sa tar det ett tag innan man borjar se monster som organiserar det som annars verkar vara ett komplett kaos; ett otranat oga ser ej skillnaden mellan slipat glas och en diamant. Ett exempel pa detta ar enkelt att hitta i den indiska trafiken da kaoset dar mer an en gang fatt mitt hjarta att hoppa upp i halsgropen och jag minns speciellt en gang nar jag satt pa en "government bus" mellan Chennai och Pondicherry. Pa en helt vanlig tvafilig vag me en korled at vardera riktning sa far vi mote av tre val dekorerade fraktbilar som av nagon konstig anledning bestamt sig for att kora om varandra i bredd i precis samma stund som varan busschauffor bestamt sig for att kora om den dar langsamma mopeden. Ett vilt tutande uppstar mellan busschaufforen och personerna i fraktbilarna i mitten och den till vanster som nu helt och hallet ockuperar varat korfalt samtidigt som fraktbilen aven borjar blinka med helljuset. Busschaufforen avbryter sin omkorning samtidigt som fraktbilen i mitten avbryter sin och lamnar rum till trucken i varat korfalt att kora om och vi slinker natt och jamnt forbi varandra.
Ett till synes kaos! Men jag ar numera overtygad om att indier forstar spraket som tutorna talar samtidigt som funktionen med helljuset betyder att den som blinkar kommer att fortsatta att kora och att den andre far sakta in och lamna plats - en hypotes jag haft ett bra tag och som aven nyligen bekraftades av en indier (dock ar det en allman regel att om tre indier bekraftar en och samma sak sa kan det tas for givet, sa ta inte mitt ord pa det om du nagon gang skulle fardas i den indiska trafiken.) Det ar inte ovanligt att du i Indien ser folk bajsa pa gatan, barn som sover pa mittremsan mellan tva korfalt, en sadhana, trippad antingen pa livet eller pa droger, kasta sina ihoptiggade slantar framfor dig i ren uppgivelse; forvanta dig allt och ingenting av den indiska mentaliteten. Deras normer ar helt annorlunda en vasterlannings, men jag kan garantera att det finns en indisk norm och att den star stark med att organisera det som annars maste vara kaos.
Att hitta ratt i Indien kan ibland vara ett problem och att fraga efter vagen kan ge olika resultat. Killen i fraga har ingen som helst aning om vad du menar och enligt vad som endas kan vara stolthet och vanlighet sa svarar han med en indisk huvudskakning - ett kroppssprak som i princip kan betyda vad som helst, istallet for att visa att han faktiskt inte vet vad du fragar efter. Efter att du staller om fragan (denna gang pa sa perfekt indisk-engelska som mojligt) for att forsta vad huvudskakningen betydde sa pekar han pa mafa ut vilken riktning du skall ga; det kan da vara bra att tillampa regeln om tre bekraftelser genom att fraga tva andra indier. Eller sa kan killen i fraga veta exakt vad det ar du letar efter och vart det ligger men han har sa mycket paan (indisk tuggtobak) i munnen att det ar omojligt att forsta vad han sager. Indien ar absolut komiskt! Men ofta sa hander det att personen du fragar efter vagen slapper allt vad han haller pa med och istallet personligen eskorterar dig till den efterfragade platsen, 20minuter darifran. Val framme tackar jag for vagvisningen och han vander pa klacken for att ga tillbaka samma vag vi kom ifran. De som utstralar vanlighet och hjalpsamhet i Indien gor det med en sadan genuinitet som ar svar att finna pa andra stallen, och da aven fast de ibland kan ha monetara mal i sikte och allt det andra endast fungerar som medel.
Att pengar for individens overlevnad har i Indien kan spela en central roll ar forstaeligt med tanke pa omstandigheterna, men det innebar inte att indier har utelamnat den del av livet som ar essensen, sjalva gnistan. Jag kanner istallet en sorts vishet och vordnad hos hela deras satt att hantera sin livssituation och med den till synes enkelhet och acceptans som deras livsstil utstralar. Jag kommer att tanka pa en troja som tydligen maste vara hogsta mode i stora delar av Indien och som har trycket "Being Human" pa brostet. Att vara manniska aven fast de, tyvarr maste jag saga, dragit nitlotten i lotteriet om vart man foddes. Atminstonde om man generellt ser till levnadsstandard, halsa och det statliga skyddsnatet samtidigt som man utelamnar allt det dar andra som gor Indien sa fantastiskt intressant.
Har finns dofter som standigt byts ut mot en ny sa att man maste vara snabb med att uppfatta vad det ar for ljuvligt som doftar samtidigt som man maste vara forsiktig med vart man sticker nasan sa att man inte rakar fa med nagra doftspar av ett igenproppat vattenhal eller en doftdos av kloaksystemet som i princip rinner direkt under dina fotter. Jag tror aven att regnbagens hela spektrum finns representerat varthan du satter dina fotter i Indien; Indien ar en konstant stimulans for dina fem sinnen.
Vad jag tycker bast beskriver hela Indien ar att det ar totalt fragmenterat. Dar jag har upplevt det vackra i Indien har jag aven i ogonvran kunnat skada nagonting fult: i de vackra templen har de ofta malat pa pelare och vaggar med malarfarg vad templet heter (som om man inte redan visste eller enkelt kunnat fragat) Indiens natur, dess storlek och varietet forfoljs alltid av manskligt skrap. Det finns extrem fattigdom men aven utbredd rikedom, troligtvis distribuerad bland den minsta promillen och som precis som i vast bast symboliseras genom kapitalism och kommersialismen som bada ar absolut enorma i Indien.
Men egentligen, att forsoka beskriva Indien med endast ord tror jag inte riktigt ar fullt mojligt da det verkar vara nagot med hela alltet som jag inte riktigt kan satta fingret pa. Nagot som inte kan beskrivas utan istallet maste upplevas for att du skall kunna fascineras av. Mentaliteten, kulturen, religionen, den indiska logiken, djurlivet i staderna, Indien.
Att resa verkar alltid ge mcket till en som individ, jag markte det efter Australien och da framst genom sallskapet jag reste med och genom de vanner jag dar larde kanna. I Indien har jag aven har haft aran av att fa resa med ett superbt sallskap och jag ar aven innerligt glad over de personer jag lart kanna under resans gang. Men detta var en annorlunda resa an Australien och darmed andra lardomar, denna gang framst om mig sjalv och om lite av sjalva inneborden av ens existens. Att inte spekulera om morgondagens handelser vare sig de ar av det goda eller av det onda slaget och lev heller inte kvar i spillror av ett forflutet som har varit. Vad du har kvar da ar nuet, tillfallet du for allti kommer att vara fast i. Var uppmarksam pa hela din omgivning som alltid sluter sig kring dig i nuet; ditt forflutna hande i detta nu liksom din framtid kommer att visa sig i detta nu. Se till det positiva, det du faktiskt har, det du faktiskt ar och sorg inte det du saknar. Nuet ar handelsehorisonten och som en fri manniska skapar jag mina egna mojligheter som jag sedan fritt kan valja att fullfolja eller avbryta. Jag skapar min egen varld. Att fa en glimt av sitt riktiga jag bakom vad som annars sags vara ens "personlighet", och att inse alla de innneboende potentialiteter som finns i var och varenda mansklig individ ar efterstravansvart, men ocksa en konstant traning. Och att trana, det har du alltid mojlighet till att gora i nuet. Det ar atminstonde vad jag tror pa.
Pa aterseende Indien! Och till allt gott folk i Sverige, vi syns snart!
"Varlden ar krut, livet ar en gnista. Det har inget slut, bara nu och inget forsta och sista" - Kung Kodum
No news = good news
Taget tog mig dessa 31timmar hela vagen upp till Agra dar jag lagligt nog kunde mota upp Josef, en gammal vapendragare fran Save-tiden. Val i Agra sa stod en sak pa listan: Taj Mahal. Egentligen inte for att jag kande ett personligt maste av att se den, utan mer for att jag hade kant mig dum om jag kommit tillbaka till Sverige och var och varannan person fragat mig o Taj Mahal och jag svarat att jag inte var dar. For om det ar nagot folk vet om Indien sa ar det ju Taj Mahal. Maktig byggnad, vacker och detaljrik. Eftersom jag inte ar nagon estetisk expert sa later jag mig vara nojd med den kortfattade beskrivningen. Agra som helhet var en forvaning da jag forvantade mig en typisk storre Indisk stad, smuts och allman misar men bjod pa (forutom smuts och misar, obs att dessa ar essentiella for en Indisk stad) mysiga grander, hotelltaksbalkonger med en vy over Agra och ett skadespel med domescticerade duvor, apor och Taj Mahal.
Fran Agra tog vi oss till Varanassi, troligtvis den mest symboliska platsen for Hinduisk religion och sags vara en av de aldsta platserna for mansklig civilisation da den ar belagen vid Ganges - livets kalla. Att numera kalla Ganges for livets kalla ar nog lite att ta i da det kanns som att varenda avlopp i Varanassi leder till Ganges samt att floden ar fylld av forkolnade lik efter alla likbalen som varje dag tar plats vid nagot av Varanassis manga olika "Ghats". Varanassi ar en mycket intressant stad pa alla satt och vis, men tyvarr har kag omte fatt njuta av det fullt ut da jag redan andra dagen har blev matforgiftad, alternativt fatt i mig nagra droppar av Ganges i mitt system. Detta har gjort mig sangliggandes ett tag, men det ar antligen pa vag att ga over och imorgon tar vi oss mot Kushinagar - dodsplatsen for Buddha.
Mycket noje.
You don't need shoes man!
Det ar nu dags for mig att lamna sodra Indien och bakom mig lamnar jag stora delar outforskade for en annan tid och ett annat nu. Nu vantar 31 timmars hypnotiserande tag-ljud och destinationen for allt detta ar Agra och delar av Norra Indien: Rajasthan och Uttar Pradesh. Mycket noje!
"I become what I see in myself. All that thought suggests to me, I can do; all that thought reveals in me, I can become. This should be man's unshakeable faith in himself, because God dwells in him." - Sri Aurobindo.
And beyond.
Medan mitt sallskap inte hade tid, eller for tillfallet lust att valuntararbeta sa tog jag ett hjartligt farval av Hanna, Lisa och Michaela for att sjalv bege mig till Indiens ostkust, Chennai och Auroville.
Storstader ar egentligen inte riktigt min grej och jag hade darfor planer pa att fly ifran Chennai sa fort som bussarna tillat mig, men av en ren intuitiv impuls sa kollade jag upp den indiske filosofen Jiddu Krishnamurti dagarna innan jag skulle bege mig ivag. Man kan saga att odet bjod upp till dans da jag fann en organisation uppbyggd kring den gamle filosofens livssyn belagan i Chennai och det visade sig att de mer an garna tog emot mig for nagra stimulerande dagar pa deras gard i centrala Chennai. Mycket mer storstad an den jag fick uppleva fran bussens fonster pa vag in till centrala Chennai fick jag lyckligtvis heller inte uppleva da organisationens hogkvarter ar som en oas mitt i stadens smuts och oljud. Manniskorna som bodde dar och de som besokte stallet var hogst medvetna manniskor med en, nastan fanatism-liknande hangivenhet till Krishnamurtis' ord, och detta trots att Krishnamurti sjalv fornekade all tro pa auktoriteter och lade istallet stor vikt vid forkastandet av ideer och uppbyggnaden av en inre uppmarksamhet. Detta ma vara ironiskt, men deras tankar gav mig nagra besynnerligt problematiska tankestallare; "If your theoretical and practical philosophies are already written down in a book, why do you concern yourself to carry it in your head?"
Min tanke var inte snabb nog att besvara denna bekymmersamma fraga just i den stunden, utan svaret pa den karamellen fick istallet vanta och jag lamnade efter nagra dagar deras vackra gard, avkopplande bibliotek och underbara mat for att bege mig till Auroville och voluntararbete. Nu har jag spenderat nagra dagar aven har och att forsoka beskriva Auroville kraver fler ord an vad jag har orkar skriva, men for att sammanfatta min upplevelse av detta kortfattat sa handlar projektet om hallbar utveckling, sjalvforsorjning, till stor grad anarki, spiritualitet och mycket, mycket mer. For alla intresserade sa ar friheten er att kolla upp mer om Auroville samt grundarna av iden och projektet: Sri Aurobindo och "Mother", vilket jag val tycker att ni borde gora - amnet har namligen mycket intressant att erbjuda.
Val framme pa farmen jag nu jobbar pa mottes jag av personer fran manga av varldens horn och man markte snabbt att Auroville drar till sig manniskor av samma skrot och korn och ger en ny innerbord till uttrycket "lika barn leka bast". En annan person som till min gladje hittat till farmen var Ralph, den dar trevlige hollandaren fran Hampi. Pa farmen jobbar man tre timmar per dag - fran klockan 06:00 till 09:00, efter detta har man dagen pa sig att utforska samhellet Auroville och jag kan inte annat an forundras over hur stort och seriost allting ar, de har ett stadshus, bibliotek, ett "visitors centre" och att allting ar gratis - vare sig det ar meditation, yoga, lara sig spela ett instrument, bygga ett hus av bambu - all utbildning och kultur, gratis!
Tva veckor skall jag stanna har, bygga pa mig sjalv och arbete med diverse farmsysslor. Och det var aven Auroville som behovdes for att jag skulle finna svaret pa den fraga som hemsokte mig fran Chennai och svaret pa denna fraga var egentligen mycket enkel: alla de teorier jag laser, sanna eller ej, laser jag for mig sjalv. Jag laser dem for att jag kritiskt skall kunna granska dem utifran och inifran vilket leder till att jag bar med mig vad jag sjalv tycker ar vardefullt och sant hos dem, och detta tills jag besitter den kunskap och insikt som behovs for att inte bara hjalpa mig sjalv, utan ocksa min omgivning.
"For truth and Knowledge are an idle gleam,
if Knowledge brings not power to change the world" - Sri Aurobindo
Varkala and beyond
Detta ar livet i den inte alltfor Indiska staden Varkala, staden som verkar vara en tillfallig flykt ifran det riktiga Indien for backpackers och de ryssar som verkar spendera hela sin semester har. Ett litet paradis vid Keralas kust bestaende av strander, en gata som stracker sig langsmed en klippa, proppfylld av affarer och restauranger. Maten ar underbar (sa lange man inte blir matforgiftad) da den, for min del, oftast bestar av nyfangad fisk av de lokala fiskarna och ur affarernas dunkel och hogar av textilier hor man alltid orden "Come see my shop!" och "Maybe tomorrow?" Vad som existerar bortom denna gata langsmed klippan vet jag egentligen inte, eller jo - det riktiga Indien; det Indien dar ration vasterlanning/Indier inte ar 60/40.
Som sagt sa ar det manga som flyr hit till Varkala och de flesta stannar nog nagon dag (eller vecka) mer an vad de planerat att gora, men till allas forsvar sa ar det for enkelt att vaggas med i takten av vagorna som bryter mot stranden.
Men nu ar det dags att fa tummen ur roven och aka tillbaka till vad som egentligen ar det riktiga och mer spannande Indien.
Vi hors narmare om det.
"The world is human. We can see the very particular position of consciousness: being is everywhere, opposite me, around me: it weighs down on me, it besieges me, and I am perpetually referred from being to being; that table which is there is being and nothing more; that tree, that landscape - being and nothing else. I want to grasp this being and I no longer find anything but myself." - J. P. Sartre
"Man is condemned to be free; because once thrown into the world, he is responsible for everything he does."
Nagot av det basta med att vara pa resande fot ar spontaniteten och friheten som liksom pa nagot satt overrumplar en nar man inte langre ar fast i normernas handklovor som alltid annars fangslar en nar man lever sitt vardagliga liv. For mig spelar det egentligen ingen roll om jag jobbar, studerar (aven da jag studerar det jag allra mest av allt vill studera) eller om jag ens ar ledig, for forr eller senare finner jag alltid dessa bojor kring mina hander; dessa bojor som egentligen aldrig slapper, aven om jag i stunden ej kanner av dem. Kanslan av att inte ha nagon egentlig person att identifieras vid och darav mastet av att fylla denna kvot for att uppfylla mitt jag blir liksom bortblast da jag inser min egen frihet och den spontanitet som darav foljer. Missforsta mig inte nar jag sager detta, utan jag ar fortfarande jag; samma gamla Simon, fast pa nagot satt sa ar jag det anda inte - for jag ar i stunden, just nu, och de stunder som kommer - helt och hallet fri och jag skapar sjalv mina egna mojligheter.
Denna insikt om att man sin egen skapare kan ibland, och egentligen troligtvis oftast vara valdigt svart att omfamna och anamma, men jag sager till mig sjalv och andra: jobba pa det! Var malmedveten, dvs vet vad du vill med ditt liv och var uppmarksam, for det ar da de sma mojligheterna att forverkliga ditt mal kommer att uppenbara sig for dig, och det ar da du har friheten att forverka dessa mojligheter - det eller helt enkelt lata dem passera och darav forsatta dig sjalv i dalig tro om att du inte ar fri. Till slut har man statt dar, passiv framfor alla sina mojligheter att uppfylla sitt mal och man har da, i egentlig mening, aldrig oaborjat vandringen mot sin viljas hogsta onskan. Insikten om ens egen passitivitet framfor sina val att uppfylla det nagot man sa garna vill na kan da vara for sen; for man har ej varit uppmarksam pa de manga mojligheter som egentligen uppenbarat sig for en i den till synes kaotiska kausalitet som ar ens liv.
Spontaniteten spelade mig ett spratt den dag som egentligen skulle bli min sista i Hampi, da ett oskyldigt papekande om "Nice colours" introducerade mig for hollandaren Ralph. Farskpressad juice pa en narliggande hustaksrestaurang ledde oss snabbt in pa manga av livets sma och stora fragor, och det visade sig att vi hade mycket att tala om. Sa istallet for att gora tiden knapp sa bestamde jag mig for att stanna nagra ytterligare dagar i Hampi, dar Ralph bjod pa ett intressant sallskap och tills dess outforskade upplevelser. Med en sista diskussion om vardet av vanskap sa vi adjo till varandra och jag tog nattbussen mot vad som visade sig vara den betydligt regnigare och kallare staden Ooty, belagen uppe i bergen, 2200 meter over havet. Standarden pa den indiska bussarna samt kvaliten pa de Indiska vagarna gjorde bussfarden lika bekvam som vilken bussfard som helst i Indien. Men efter manga timmars skumpande och klattrande var bussen framme och jag traffade ater mitt sallskap Lisa och Hanna. Val i Ooty bestamde vi oss for att gora besoket kort och effektivt eftersom vi snabbt kom till insikt om att varmare klimat var att foredra, och efter en endagars trekking-tur som bjod pa vackra vyer over framforallt te-plantage och urskog sa tog vi oss, efter mycket om och men till ett Ashram, belaget i en bergsdal dar meditation, yoga och annat spirituellt helande ar hogsta prioritet for alla.
Detta ashram ar byggt av en guru som verkar ha forforts av bade kommersialism och kapitalism, vilket ar trakigt, men vilket av resulterar i att Ashramet ar etremt lyxigt raknat med Indiska matt samtidigt som det behaller en stor del av den asketiska charmen av ett (mera) genuint Ashram. Dom dagliga maltiderna (frukost och middag) fortars i en stor matsal dar alla sitter pa golvet - mannen pa en sida och kvinnorna pa den andra. Sattet att ata maten pa ar enligt traditionellt Indiskt vis med hoger hand. Jag kan knappast saga att jag bemastrat konsten av att ata med en hand, och det hjalper knappast med att jag ar vansterhant samtidigt som det anses smutsigt att ata med den vanstra handen, men tekniken av att skopa upp riset med fingrarna och att anvanda tummen som en plog for att skjuta in maten i minnen blir battre och battre. De tempel som finns har ar, mer eller mindre, alltid oppna for en stund av avslappnande meditation och inspirationen av att meditera forhojs alltid nar man ser de mnkar, som troligtvis spenderar mycket av tiden mediterandes, sitta dar i trans - timme efter timme.
Det blev aven sa att vi spenderade Divalhi - livets festival, har i Ashramet. Divalhi bjod pa midsommarliknande lekar i ett midsommarliknande regnvader och pa kvallen sa bjods det pa uppvisningar i dans, sang, teater och kampsport. Det visade sig aven att munkarna har, forutom att bara alska yoga och meditation aven alskar att ha roligt! Detta resulterade i gyttje-fotboll som bjod pa mycket skratt och leriga klader.
For att sammanfatta hela mentaliteten pa detta Ashram sa ar det nog lampligast att anvanda det Indiska uttrycket "Shanti"
"Yes man, life is perfect" - Ralph
Det ar skont att vara ledig
Nu har Goas strander, dess festlighet och de manga affarerna med diverse (och oftast liknande) strandartiklar bytts ut mot den unika tempelstaden Hampi. Forsta gangen vi fick hora om Hampi var fran den mycket specielle och alskvarde gubben Gianni som vi traffade i Anjuna - en manniska, olyckligtvis pa livets rand, men med den mest hapnadsvackande och intressanta livshistoria jag nagonsin fatt hora. Gianni spenderade en langre tid i denna vackra stad under 70-talet och han beskrev det som en plats full av god energi. Och arkitektur och energi finns det gott om och min trogne Lonely Planet fran 80-talet berattar om hur denna plats en gang bebotts av en halv miljon invanare och var det storsta riket fran 1300-talet till sent 1500-tal. Hampi raknas som en helig stad och darav ar bade alkohol och konsumption av kott hogst olagligt och hela staden stanger ner klockan 22:00 och det enda som strovar runt i stadens tranga grander om natten ar de anarkistiska korna som helt och hallet inte bryr sig om nagonting utover det mest basala som foda och star talmodigt kvar, mitt i vagen trots det ilskna tutandet av rickshaw- och taxichaufforer. De valter diverse mobler och cyklar i letandet efter mat och de stackars indierna kan inte mycket gora forutom att ga ut och stalla upp sina kara agodelar igen for att nagra minuter senare fa gora om samma procedur da en ny ko funnit nagot nytt att tugga pa under cykelns dack.
Jag har aven sedan ett tag tillbaka skaffat mig ett indiskt telefonnummer, vilket ar mycket praktiskt eftersom det ar relativt billigt att bade ringa och skicka sms till och fran Indien sa tveka ni inte pa att hora av er om ni har nagot vettigt att saga: +919937431596.
"Today I alone am responsible for the being of the dead Pierre, I in my freedom. Those dead who could not be transferred to the concrete past of a survivor and thus be saved are not past; they along with their pasts are annihilated." - J. P. Sartre
("\(*_*)/")
Hotellet vi bor pa ar extremt hemtrevligt och karleksfullt och fortjanar sannerligen sitt namn "Paradise". Hotellagararen Jeanette ar galen i allt som vad djur ar, sa katter och hundar strovar standigt runt har och dar, leker, latar sig i varmen eller letar efter mat - och alla dessa valdigt karleksfulla och klappvanliga. Utover dessa katter och hundar sa finns det forutom ekorrarna, de blaa krakorna och andra smafaglar ocksa en och annan papegoja, en gris som grymtar i ett horn och den fula ankungen som tyvarr i verkligheten aldrig vaxte upp till att bli en vacker svan. Att forklara hur ankan ser ut ar svart och jag vet heller inte om man skall skratta eller grata nar man ser den, men anda sa ar den sa sot nar den anstrangande tar sig frammat pa sina tva hogst skeva ankfotter for att sedan lagga sig ner med en uppgivande duns.
Idag skall vi hyra mopeder och ge oss ut i den galna indiska trafiken for att ta oss till en sotvattenstrand i den tropiska djungeln och sedan ocksa till nagot slags fort, men vi kor forsiktigt och skall inte gora nagon Junior Eric.
Provisoriskt inlagg
Folk pa Mumbais gator ar bra pa att stanna och tala med en, och i forrgar blev vi stannade av Iman fran Bollywood och han sokte utlandska statister, sa igar morse var vi uppe med tuppen for att bli korda till Bollywood. Det var en annorlunda upplevelse och inte riktigt vad man forvantade sig utav det mer an en valdigt pedantisk och arg regissor som hotade med att forstora kameror och var inte blyg med att uttrycka hur daliga vissa dansare var. Men underhallande var det och jag ber er att halla utkik efter HouseFull 2 som ryktas skall komma nagon gang i April 2012.
Efter detta spektakel var vi ute och drack ol med nagra andra utav statisterna och dar kom vi val overrens med Asaf, en trevlig kille fran Israel som nu skall aka med oss till Goa vilket vi beger oss mot imorgon.
"That was a good shot - except for the female dancers in the background, they were horrible!" - Fullhouse 2 regissor.
Mumbai
Nu ar det en ny tid och ett nytt land, vilket man redan efter en kort, kort stund erfar av Indien. Taxichaufforen som fixade mig fran flyget till stan (han korde mig inte sjalv, utan det gjorde hans farbror, taxi-sikhen) skrattar nog formodligen hela vagen till banken, nu nar jag tanker efter, men att ta sig genom Mumbai klockan halv 6 pa morgonen far vara vart "morning-fare price". Det var morgonpigga indier, fran fattig misar till hoghus och lyx pa ett kvarter och sedan tillbaka igen, taxichaufforer som tolkar rodljus som "speed up" och mycket darmer, men det starkaste intrycket var alla dessa dofter. Jag har fatt hora att man kan leta sig fram i Indien med nasan och det verkar verkligen stamma da en doft pa ett ogonblick kan bytas ut av en helt annan doft med en helt annan karaktar, och detta utan att Mumbai nagonsin varit, av vad jag kant, doftlost.
Forsta anblicken av Indien saknar nagon jamforelse av vad jag kan komma pa, och det var ocksa precis lite av det jag letade efter, sa jag ar mycket nojd och jag mar mycket bra. Sa skot om er alla dar hemma, sa skall jag gora detsamma.
"God is great!" - Taxi-sikh
Tack och hej.
Nästan sju månader har jag spenderat i Australien. Sitter just nu och skriver på Sydneys flygplats och väntar på att jag skall kunna gå ombord på flyget.
Hade inte tänkt att skriva något speciellt här utan jag vill nog mest tacka mitt umgänge som verkligen har gjort denna resa värd. Störst tack skulle jag nog vilja ge de två personer som jag åkte hit med, nämligen Adam och Erik. Ni har verkligen varit det bästa resesällskapet man kan önska sig. Skåne, ni har lärt mig mycket och jag kan inte tänka mig hur resan hade varit utan ert sällskap. Alexander "Meradovich (Meradovic, fan skit samma jag bryr mig inte, Sigge har fel med stavningen!) det var verkligen sjukt roligt att lära känna dig och jag förundras verkligen över ditt mod att åka med oss trots att du bara hade träffat oss två gånger, men jag tror heller inte att du ångrar det och jag är bara väldigt glad över ditt beslut. Tack Alex och Mirjam, ni är verkligen några utav de coolaste töjsarna jag träffat.
Tack Lin! Tack Huddik! Tack Olivia och Erika! Tack Josef (Joseph, eller hur du nu vill att ditt namn skall stavas)! Vi har haft väldigt fina stunder tillsammans allihopa.
Utöver detta så vill jag också ge ett speciellt tack till: Den Stora Rullmusen som har vakat över oss från Bowen till allas hemresa och jag hoppas verkligen att den på andra sidan jorden också. Bettan som trots sina brister har tagit oss upp och ner på östkusten, du förtjänar ett bättre öde än några futtiga dollar. N to the n, det vackraste stället på jorden. Och sist men absolut inte minst, Woolies Homebrand som alltid ställt upp och givit oss billiga måltider.
Annars finns det väll nog inte mycker mer att nämna förutom att de personer som inte bor på Gotland hoppas jag kommer ner och hälsar på oss i sommar och att vi är välkomna att hälsa på er i era hem.
Fred ut Australien. 
Besok utav Hamish
Pa hostelet sa skall vi fa gora voluntararbete imorgon. Plank skall spikas upp over fonsterrutorna, taket skall sakras och efter det sa skall alla flyttas ner i kallaren. Sa var det sagt.
Min planerade hemresa den 21'a Mars blir det ingenting av eftersom STA-travel ar bugg. Istallet sa aker jag hem den 31'a Mars och kommer att landa pa Arlanda den 4e April. Detta betyder att det inte blir nagon fodelsedag for mig hemma pa on som det var planerat, men istallet hoppas jag pa att vannerna har nere ger mig en natt att glomma och en bakfylla som present i efterskott.
God storm!
Halla, hej och tjenna.
Mycket har hant pa sistonde. I vantandets tid pa Adam och Alex sa var vi i Melbourne boendes hos en massa manniskor ifran Huddiksvall. Det var valdigt trevligt och manga nya manniskor larde man kanna. Till slut kom tva slitna arbetare med bussen till Melbourne och vi sa hejda till folket i huset och ett extra sorgligt hejda till P to the Ovel for att vi sedan begav oss mot Great Ocean Road. Dar overnattade vi i talt en natt och bombade oss efter det upp mot ostkusten. Ostkusten har an sa lange bjudit pa Byron Bay och Noosa. I Noosa har vi bott i en riktigt fet lagenhet tillsammans med Linnea, Patrik och Danne (alla Huddikare). Vi fick aven ett litet extra besok av nagra Gotlanningar, namlingen Micke, Cecilia och Lisen.
Vi lamnar Noosa idag och skall aka upp mot 1770 och forhoppningsvis kanske surfa lite pa den fina stranden.
Skot om er som bast dar hemma sa traffas vi om tre veckor.
Harejavligtbratja.
Hejdå Redcliff
Staden som heter Redcliff ligger långt bakom oss i minnet. Eftersom det inte fanns alltför många jobb så kunde alla utav oss inte få jobb och vi bestämde därför för att splittra på hela gänget. Adam, Karl och Alex är kvar och jobbar och skall ansluta med oss igen på Fredag. För tillfället är vi andra i Melbourne, dvs jag, Erik, Povel och Josef. Här har vi bott en natt i en husbil som ägs utav bland annat Sigge som var med oss i Noosa och på ett hostel inne i centrum utav stan.
Melbourne är en storstad, precis som Sydney och jag känner att det är lite utav tomato/tomato över alltihopa, men eftersom Erik har en vän här i Melbourne så har vi hittat något att göra på kvällarna då vi umgåtts med femton människor ifrån Huddik som bor tillsammans i ett stort hus i en suburb till Melbourne.
Lite mer än en månad kvar tills jag börjar ta mig hemmåt mot Sverige igen och sista tiden är planerad att spenderas på östkusten. Bettan går ibland bra och ibland mindre bra, så alla vi hoppas innerligt att hon håller sista tiden så att vi kan få henne såld innan vi åker hem.
Annars har vi haft ett litet avsked utav Karl eftersom han och Povel kommer att dra direkt till västkusten efter Karl har jobbat klart. Tråkigt att säga hejdå till de personer som man bott tillsammans med i mer eller mindre fem månader, men idéer för vad som komma skall när vi kommer hem är pratade om och förhoppningsvis så är den skånska kebaben så god som de talat om.
Farmletande och ett sjukt sammantraffande.
Jag, Adam, Josef, Erik, Karl, Povel och Alex har rort oss nedat mot Victoria for att leta arbeten.
Vi har campat i tre dagar i tre valdigt olika miljoer, vissa kalla, vissa varma; men alla platser har varit jattefina.
Varan bil ar fan lagad! Povel fick en snilleblixt pa motorvagen nar Elisabeth lag och puttrade i 25kilometer i timmen i en uppforsbacke. Povel styrde upp bilen bredvid varan och sa att det kanske kunde vara nagot fel pa gasvajern. Elisabeth stannade och efter mycket mekande med bade tejp och bultsnoren sa fick vi vajern till att vara spand och Elisabeth gar nu som ett skott - helt javla otroligt.
Pa dagarna har vi akt runt langsmed Murray River och besokt alla stora stader dar det skall finnas plockarbeten, men vi har annu inte haft nagon tur eftersom sasongen har nere ar valdigt ostabil eftersom vadret har varit ogynsamt.
Nar vi var inne och kollade pa ett hostel efter farmarbete haromdagen sa hande en valdigt rolig grej. Det fanns inga arbeten och pa vag ifran hostelet sa gick Karl in till ett rum dar han hort nagra svenska tjejer (typiskt Karl) och vi andra foljde efter. Ungefar fem sekunder efter att jag gatt in genom dorren sa utbrister en utav tjejerna "Simon Boman!" och dar, mitt ute i absolut ingenstans sa star Zandra Larsson, min basta barndomsvan Simon Larssons storasyster. Jag visste att Zandra var i Australien via min mor, men att jag skulle traffa henne, och pa det sattet som jag traffade henne ar helt sjukt. Vi pratade med varandra ett tag och sedan gav vi oss vidare.
Nu har jag gatt tva minuter over min tid och maste kila.
Ha det bast dar hemma.
Peace
Tack och hej Sydney.
Nu blir det i varje fall en bilfard i tva bilar, tillsammans med Adam, Erik, Josef, Karl, Povel och en trevlig kille fran Stockholm som heter Alex skall nu vi leta efter nytt farmarbete. Kanske blir det sa att vi kommer att traffa pa nya "outback-Joe's".
Forresten, Mirjam och Alex, om ni laser det har sa uppskattades presenterna vi fick utav er valdigt mycket, dataspelet var javligt najs, man fick skjuta manga nazister.
Ha det gott alla.
Cairns och tillbaka
I Cairns gjorde vi inte speciellt mycket utan vi tog det mest lugnt vid lagunen, gick lite runt stan och at god mat. Men nagra aktiviteter unnade vi anda oss sjalva, namligen Det Stora Barriarrevet. Det var mycket trevligt och trots prognoser om regn sa hade vi en valdans tur med vadret och det holl sig bade soligt och fint - mestadels.
Val tillbaka i Sydney sa har varan van Josef, fran Gotland kommit ner till Australien och han har nu ocksa slagit sig ner i varan nu mycket tranga lagenhet. Men trangseln slipper vi snart da vi skall lamna Sydney pa Fredag. Dels for att vi vill, men ocksa dels for att vi maste. Efter mycket forsok till att halla det hyffsat lugnt i varan lagenhet, sa har vi dock ibland, men bara lite da och da, fatt klagomal om diverse handelser. Och efter en lugn kvall (pa riktigt, denna kvallen var valdigt lugn) sa knackade landlorden pa dagen efter och gav oss en lapp om att vi maste flytta ut tills pa Fredag. Forvanade over just varfor vi skulle bli utkastade efter att vi inte gjort nagot kvallen innan. Och da menar jag verkligen pa riktigt att vi inte gjorde nagonting. Vi satt i lagenheten, jag, Adam, Erik, Josef, Tobbe och Karl och lyssnade pa musik tills klockan tio, sen gick vi ner till stan for att kolla laget. Bara sa att jag far det betonat, att vi verkligen inte gjorde nagot pa denna kvall. Men tydligen sa var det for sent att aka skateboard utanfor lagenheten klockan nio pa en Fredagskvall..
I alla fall sa ar planen nu att ta oss nedat mot Melbourne och hitta nagot behagligt farmjobb som vi kan alla halla pa med.
Hoppas ni alla har det supergott dar hemma, sa hors vi sakert pa telefon.
Nytt år.
Jag vill tacka allihopa för ett fett år. Tack vännerna där hemma, tack familjen, tack mina resevänner, tack mina nyfunna vänner. Sen vill jag nog fan tacka mig själv också; tack Simon. Varsågod Simon.
Har lämnat nyårsafton bakom mig och begett mig med far och Mona till Cairns. Staden ser ungefär ut som den gjorde när jag lämnade den, den enda skillnaden är att det fan är varmare nu. Cairns största sevärdhet, lagunen gav mig en fin, och väldigt välkomnande present. Ett fint stort sår på överläppen efter en misskalkylering på ett dyk. På fyra dagar har jag faceplantat två gånger i diverse föremål, varav båda också gett mig fina sår i ansiktet. Tack.
Hoppas ni alla har det bra, speciellt ni som tyvärr måste leva utan mig i Sydney. Men ta det lugnt, det är bara fyra dagar. Hmm, jävlar vad självgott inlägg, men visst.
Peace
Gibb (fran engelskans "giblet")
Godnatt at er, god gibb at mig.
Peace.
God javla jul.
Nu vantar en riktig julmiddag À la IKEA.
