Varkala and beyond
Timmar blir till dagar och dagar blir till veckor. Vad ar klockan? Bast egentligen att inte veta, men en sak ar saker och det ar att solen gar ner runt klockan 6. Vilken dag ar det? Jag har ingen aning.
Detta ar livet i den inte alltfor Indiska staden Varkala, staden som verkar vara en tillfallig flykt ifran det riktiga Indien for backpackers och de ryssar som verkar spendera hela sin semester har. Ett litet paradis vid Keralas kust bestaende av strander, en gata som stracker sig langsmed en klippa, proppfylld av affarer och restauranger. Maten ar underbar (sa lange man inte blir matforgiftad) da den, for min del, oftast bestar av nyfangad fisk av de lokala fiskarna och ur affarernas dunkel och hogar av textilier hor man alltid orden "Come see my shop!" och "Maybe tomorrow?" Vad som existerar bortom denna gata langsmed klippan vet jag egentligen inte, eller jo - det riktiga Indien; det Indien dar ration vasterlanning/Indier inte ar 60/40.
Som sagt sa ar det manga som flyr hit till Varkala och de flesta stannar nog nagon dag (eller vecka) mer an vad de planerat att gora, men till allas forsvar sa ar det for enkelt att vaggas med i takten av vagorna som bryter mot stranden.
Men nu ar det dags att fa tummen ur roven och aka tillbaka till vad som egentligen ar det riktiga och mer spannande Indien.
Vi hors narmare om det.
"The world is human. We can see the very particular position of consciousness: being is everywhere, opposite me, around me: it weighs down on me, it besieges me, and I am perpetually referred from being to being; that table which is there is being and nothing more; that tree, that landscape - being and nothing else. I want to grasp this being and I no longer find anything but myself." - J. P. Sartre
Detta ar livet i den inte alltfor Indiska staden Varkala, staden som verkar vara en tillfallig flykt ifran det riktiga Indien for backpackers och de ryssar som verkar spendera hela sin semester har. Ett litet paradis vid Keralas kust bestaende av strander, en gata som stracker sig langsmed en klippa, proppfylld av affarer och restauranger. Maten ar underbar (sa lange man inte blir matforgiftad) da den, for min del, oftast bestar av nyfangad fisk av de lokala fiskarna och ur affarernas dunkel och hogar av textilier hor man alltid orden "Come see my shop!" och "Maybe tomorrow?" Vad som existerar bortom denna gata langsmed klippan vet jag egentligen inte, eller jo - det riktiga Indien; det Indien dar ration vasterlanning/Indier inte ar 60/40.
Som sagt sa ar det manga som flyr hit till Varkala och de flesta stannar nog nagon dag (eller vecka) mer an vad de planerat att gora, men till allas forsvar sa ar det for enkelt att vaggas med i takten av vagorna som bryter mot stranden.
Men nu ar det dags att fa tummen ur roven och aka tillbaka till vad som egentligen ar det riktiga och mer spannande Indien.
Vi hors narmare om det.
"The world is human. We can see the very particular position of consciousness: being is everywhere, opposite me, around me: it weighs down on me, it besieges me, and I am perpetually referred from being to being; that table which is there is being and nothing more; that tree, that landscape - being and nothing else. I want to grasp this being and I no longer find anything but myself." - J. P. Sartre
Kommentarer
Postat av: Frida
Du är så väääldigt upptagen med att sola och bada så du har inte tid att skicka mail eller liknande till din stackars familj som inte hör så mycket av dig, så jag tänkte i alla fall att jag skulle meddela dig att Hugo köpt super mario 3 till nes till mig i fredags och att jag nördade det tills jag dog alldeles för många gånger i isvärlden. så, nu vet du det, roligt var det! Kram
Postat av: Simon
Nu hanger jag faktiskt inte riktigt med har, kara syster. Jag har mailat bade mamma och pappa for inte alltfor lange sen. Dig var dock ett tag sen och det ar ju bara for att jag inte tycker om dig. Men jag lovar att skriva till dig, borjar skriva lite pa det nu faktiskt.
Trackback
