Mitt Indien
Nu sahar nar min resa ar slut sa tycker jag att det kan vara vettigt att sammanfatta lite av mina intryck av detta fantastiska land kallat Indien.
Vad jag ofta fick hora innan jag lamnat Sverige for Indien var om det kaos och om de kulturchockar man upplever nar man som resenar for forsta gangen satter sin fot i detta land. Om deta fick jag en hel del tips pa hur man bast hanterar detta indiska "kaos", men jag tror inget av alla mojliga rad ar overlagset iden om att aka med en oppen mentalitet, for med denna menalitet ar man mottaglig for alla nuets handelser och essensen av vad som faktiskt hander. Forbered dig pa allt och ingenting sa kommer man formodligen att kunna hantera "chocken" som en del resenarer drabbas av och som formodligen ar den storsta anledningen till att en del manniskor som besokt Indien lamnar landet med en avsky; for det verkar inte finnas mycket till mellanting mellan att alska eller att hata Indien.
Forst och framst vill jag tala lite om detta kaos jag redan namnt och har klargora att Indien egentligen mer ar ett organiserat kaos, atminstonde ur en vasterlannings perspektiv. Det som organiserar det hela ar precis det samma som organiserar mer eller mindre allt kaos i alla lander over hela varlden - namligen normen. Standarden. Den indiska mentaliteten. Ur en indiers perspektiv ar et helt och hallet organiserat under vad som enligt dem troligtvis ar en normalitet - det finns liksom inte mycket annat att valja pa. Men enligt mig, individen med ett "tourist" stamplat i passet sa tar det ett tag innan man borjar se monster som organiserar det som annars verkar vara ett komplett kaos; ett otranat oga ser ej skillnaden mellan slipat glas och en diamant. Ett exempel pa detta ar enkelt att hitta i den indiska trafiken da kaoset dar mer an en gang fatt mitt hjarta att hoppa upp i halsgropen och jag minns speciellt en gang nar jag satt pa en "government bus" mellan Chennai och Pondicherry. Pa en helt vanlig tvafilig vag me en korled at vardera riktning sa far vi mote av tre val dekorerade fraktbilar som av nagon konstig anledning bestamt sig for att kora om varandra i bredd i precis samma stund som varan busschauffor bestamt sig for att kora om den dar langsamma mopeden. Ett vilt tutande uppstar mellan busschaufforen och personerna i fraktbilarna i mitten och den till vanster som nu helt och hallet ockuperar varat korfalt samtidigt som fraktbilen aven borjar blinka med helljuset. Busschaufforen avbryter sin omkorning samtidigt som fraktbilen i mitten avbryter sin och lamnar rum till trucken i varat korfalt att kora om och vi slinker natt och jamnt forbi varandra.
Ett till synes kaos! Men jag ar numera overtygad om att indier forstar spraket som tutorna talar samtidigt som funktionen med helljuset betyder att den som blinkar kommer att fortsatta att kora och att den andre far sakta in och lamna plats - en hypotes jag haft ett bra tag och som aven nyligen bekraftades av en indier (dock ar det en allman regel att om tre indier bekraftar en och samma sak sa kan det tas for givet, sa ta inte mitt ord pa det om du nagon gang skulle fardas i den indiska trafiken.) Det ar inte ovanligt att du i Indien ser folk bajsa pa gatan, barn som sover pa mittremsan mellan tva korfalt, en sadhana, trippad antingen pa livet eller pa droger, kasta sina ihoptiggade slantar framfor dig i ren uppgivelse; forvanta dig allt och ingenting av den indiska mentaliteten. Deras normer ar helt annorlunda en vasterlannings, men jag kan garantera att det finns en indisk norm och att den star stark med att organisera det som annars maste vara kaos.
Att hitta ratt i Indien kan ibland vara ett problem och att fraga efter vagen kan ge olika resultat. Killen i fraga har ingen som helst aning om vad du menar och enligt vad som endas kan vara stolthet och vanlighet sa svarar han med en indisk huvudskakning - ett kroppssprak som i princip kan betyda vad som helst, istallet for att visa att han faktiskt inte vet vad du fragar efter. Efter att du staller om fragan (denna gang pa sa perfekt indisk-engelska som mojligt) for att forsta vad huvudskakningen betydde sa pekar han pa mafa ut vilken riktning du skall ga; det kan da vara bra att tillampa regeln om tre bekraftelser genom att fraga tva andra indier. Eller sa kan killen i fraga veta exakt vad det ar du letar efter och vart det ligger men han har sa mycket paan (indisk tuggtobak) i munnen att det ar omojligt att forsta vad han sager. Indien ar absolut komiskt! Men ofta sa hander det att personen du fragar efter vagen slapper allt vad han haller pa med och istallet personligen eskorterar dig till den efterfragade platsen, 20minuter darifran. Val framme tackar jag for vagvisningen och han vander pa klacken for att ga tillbaka samma vag vi kom ifran. De som utstralar vanlighet och hjalpsamhet i Indien gor det med en sadan genuinitet som ar svar att finna pa andra stallen, och da aven fast de ibland kan ha monetara mal i sikte och allt det andra endast fungerar som medel.
Att pengar for individens overlevnad har i Indien kan spela en central roll ar forstaeligt med tanke pa omstandigheterna, men det innebar inte att indier har utelamnat den del av livet som ar essensen, sjalva gnistan. Jag kanner istallet en sorts vishet och vordnad hos hela deras satt att hantera sin livssituation och med den till synes enkelhet och acceptans som deras livsstil utstralar. Jag kommer att tanka pa en troja som tydligen maste vara hogsta mode i stora delar av Indien och som har trycket "Being Human" pa brostet. Att vara manniska aven fast de, tyvarr maste jag saga, dragit nitlotten i lotteriet om vart man foddes. Atminstonde om man generellt ser till levnadsstandard, halsa och det statliga skyddsnatet samtidigt som man utelamnar allt det dar andra som gor Indien sa fantastiskt intressant.
Har finns dofter som standigt byts ut mot en ny sa att man maste vara snabb med att uppfatta vad det ar for ljuvligt som doftar samtidigt som man maste vara forsiktig med vart man sticker nasan sa att man inte rakar fa med nagra doftspar av ett igenproppat vattenhal eller en doftdos av kloaksystemet som i princip rinner direkt under dina fotter. Jag tror aven att regnbagens hela spektrum finns representerat varthan du satter dina fotter i Indien; Indien ar en konstant stimulans for dina fem sinnen.
Vad jag tycker bast beskriver hela Indien ar att det ar totalt fragmenterat. Dar jag har upplevt det vackra i Indien har jag aven i ogonvran kunnat skada nagonting fult: i de vackra templen har de ofta malat pa pelare och vaggar med malarfarg vad templet heter (som om man inte redan visste eller enkelt kunnat fragat) Indiens natur, dess storlek och varietet forfoljs alltid av manskligt skrap. Det finns extrem fattigdom men aven utbredd rikedom, troligtvis distribuerad bland den minsta promillen och som precis som i vast bast symboliseras genom kapitalism och kommersialismen som bada ar absolut enorma i Indien.
Men egentligen, att forsoka beskriva Indien med endast ord tror jag inte riktigt ar fullt mojligt da det verkar vara nagot med hela alltet som jag inte riktigt kan satta fingret pa. Nagot som inte kan beskrivas utan istallet maste upplevas for att du skall kunna fascineras av. Mentaliteten, kulturen, religionen, den indiska logiken, djurlivet i staderna, Indien.
Att resa verkar alltid ge mcket till en som individ, jag markte det efter Australien och da framst genom sallskapet jag reste med och genom de vanner jag dar larde kanna. I Indien har jag aven har haft aran av att fa resa med ett superbt sallskap och jag ar aven innerligt glad over de personer jag lart kanna under resans gang. Men detta var en annorlunda resa an Australien och darmed andra lardomar, denna gang framst om mig sjalv och om lite av sjalva inneborden av ens existens. Att inte spekulera om morgondagens handelser vare sig de ar av det goda eller av det onda slaget och lev heller inte kvar i spillror av ett forflutet som har varit. Vad du har kvar da ar nuet, tillfallet du for allti kommer att vara fast i. Var uppmarksam pa hela din omgivning som alltid sluter sig kring dig i nuet; ditt forflutna hande i detta nu liksom din framtid kommer att visa sig i detta nu. Se till det positiva, det du faktiskt har, det du faktiskt ar och sorg inte det du saknar. Nuet ar handelsehorisonten och som en fri manniska skapar jag mina egna mojligheter som jag sedan fritt kan valja att fullfolja eller avbryta. Jag skapar min egen varld. Att fa en glimt av sitt riktiga jag bakom vad som annars sags vara ens "personlighet", och att inse alla de innneboende potentialiteter som finns i var och varenda mansklig individ ar efterstravansvart, men ocksa en konstant traning. Och att trana, det har du alltid mojlighet till att gora i nuet. Det ar atminstonde vad jag tror pa.
Pa aterseende Indien! Och till allt gott folk i Sverige, vi syns snart!
"Varlden ar krut, livet ar en gnista. Det har inget slut, bara nu och inget forsta och sista" - Kung Kodum
Vad jag ofta fick hora innan jag lamnat Sverige for Indien var om det kaos och om de kulturchockar man upplever nar man som resenar for forsta gangen satter sin fot i detta land. Om deta fick jag en hel del tips pa hur man bast hanterar detta indiska "kaos", men jag tror inget av alla mojliga rad ar overlagset iden om att aka med en oppen mentalitet, for med denna menalitet ar man mottaglig for alla nuets handelser och essensen av vad som faktiskt hander. Forbered dig pa allt och ingenting sa kommer man formodligen att kunna hantera "chocken" som en del resenarer drabbas av och som formodligen ar den storsta anledningen till att en del manniskor som besokt Indien lamnar landet med en avsky; for det verkar inte finnas mycket till mellanting mellan att alska eller att hata Indien.
Forst och framst vill jag tala lite om detta kaos jag redan namnt och har klargora att Indien egentligen mer ar ett organiserat kaos, atminstonde ur en vasterlannings perspektiv. Det som organiserar det hela ar precis det samma som organiserar mer eller mindre allt kaos i alla lander over hela varlden - namligen normen. Standarden. Den indiska mentaliteten. Ur en indiers perspektiv ar et helt och hallet organiserat under vad som enligt dem troligtvis ar en normalitet - det finns liksom inte mycket annat att valja pa. Men enligt mig, individen med ett "tourist" stamplat i passet sa tar det ett tag innan man borjar se monster som organiserar det som annars verkar vara ett komplett kaos; ett otranat oga ser ej skillnaden mellan slipat glas och en diamant. Ett exempel pa detta ar enkelt att hitta i den indiska trafiken da kaoset dar mer an en gang fatt mitt hjarta att hoppa upp i halsgropen och jag minns speciellt en gang nar jag satt pa en "government bus" mellan Chennai och Pondicherry. Pa en helt vanlig tvafilig vag me en korled at vardera riktning sa far vi mote av tre val dekorerade fraktbilar som av nagon konstig anledning bestamt sig for att kora om varandra i bredd i precis samma stund som varan busschauffor bestamt sig for att kora om den dar langsamma mopeden. Ett vilt tutande uppstar mellan busschaufforen och personerna i fraktbilarna i mitten och den till vanster som nu helt och hallet ockuperar varat korfalt samtidigt som fraktbilen aven borjar blinka med helljuset. Busschaufforen avbryter sin omkorning samtidigt som fraktbilen i mitten avbryter sin och lamnar rum till trucken i varat korfalt att kora om och vi slinker natt och jamnt forbi varandra.
Ett till synes kaos! Men jag ar numera overtygad om att indier forstar spraket som tutorna talar samtidigt som funktionen med helljuset betyder att den som blinkar kommer att fortsatta att kora och att den andre far sakta in och lamna plats - en hypotes jag haft ett bra tag och som aven nyligen bekraftades av en indier (dock ar det en allman regel att om tre indier bekraftar en och samma sak sa kan det tas for givet, sa ta inte mitt ord pa det om du nagon gang skulle fardas i den indiska trafiken.) Det ar inte ovanligt att du i Indien ser folk bajsa pa gatan, barn som sover pa mittremsan mellan tva korfalt, en sadhana, trippad antingen pa livet eller pa droger, kasta sina ihoptiggade slantar framfor dig i ren uppgivelse; forvanta dig allt och ingenting av den indiska mentaliteten. Deras normer ar helt annorlunda en vasterlannings, men jag kan garantera att det finns en indisk norm och att den star stark med att organisera det som annars maste vara kaos.
Att hitta ratt i Indien kan ibland vara ett problem och att fraga efter vagen kan ge olika resultat. Killen i fraga har ingen som helst aning om vad du menar och enligt vad som endas kan vara stolthet och vanlighet sa svarar han med en indisk huvudskakning - ett kroppssprak som i princip kan betyda vad som helst, istallet for att visa att han faktiskt inte vet vad du fragar efter. Efter att du staller om fragan (denna gang pa sa perfekt indisk-engelska som mojligt) for att forsta vad huvudskakningen betydde sa pekar han pa mafa ut vilken riktning du skall ga; det kan da vara bra att tillampa regeln om tre bekraftelser genom att fraga tva andra indier. Eller sa kan killen i fraga veta exakt vad det ar du letar efter och vart det ligger men han har sa mycket paan (indisk tuggtobak) i munnen att det ar omojligt att forsta vad han sager. Indien ar absolut komiskt! Men ofta sa hander det att personen du fragar efter vagen slapper allt vad han haller pa med och istallet personligen eskorterar dig till den efterfragade platsen, 20minuter darifran. Val framme tackar jag for vagvisningen och han vander pa klacken for att ga tillbaka samma vag vi kom ifran. De som utstralar vanlighet och hjalpsamhet i Indien gor det med en sadan genuinitet som ar svar att finna pa andra stallen, och da aven fast de ibland kan ha monetara mal i sikte och allt det andra endast fungerar som medel.
Att pengar for individens overlevnad har i Indien kan spela en central roll ar forstaeligt med tanke pa omstandigheterna, men det innebar inte att indier har utelamnat den del av livet som ar essensen, sjalva gnistan. Jag kanner istallet en sorts vishet och vordnad hos hela deras satt att hantera sin livssituation och med den till synes enkelhet och acceptans som deras livsstil utstralar. Jag kommer att tanka pa en troja som tydligen maste vara hogsta mode i stora delar av Indien och som har trycket "Being Human" pa brostet. Att vara manniska aven fast de, tyvarr maste jag saga, dragit nitlotten i lotteriet om vart man foddes. Atminstonde om man generellt ser till levnadsstandard, halsa och det statliga skyddsnatet samtidigt som man utelamnar allt det dar andra som gor Indien sa fantastiskt intressant.
Har finns dofter som standigt byts ut mot en ny sa att man maste vara snabb med att uppfatta vad det ar for ljuvligt som doftar samtidigt som man maste vara forsiktig med vart man sticker nasan sa att man inte rakar fa med nagra doftspar av ett igenproppat vattenhal eller en doftdos av kloaksystemet som i princip rinner direkt under dina fotter. Jag tror aven att regnbagens hela spektrum finns representerat varthan du satter dina fotter i Indien; Indien ar en konstant stimulans for dina fem sinnen.
Vad jag tycker bast beskriver hela Indien ar att det ar totalt fragmenterat. Dar jag har upplevt det vackra i Indien har jag aven i ogonvran kunnat skada nagonting fult: i de vackra templen har de ofta malat pa pelare och vaggar med malarfarg vad templet heter (som om man inte redan visste eller enkelt kunnat fragat) Indiens natur, dess storlek och varietet forfoljs alltid av manskligt skrap. Det finns extrem fattigdom men aven utbredd rikedom, troligtvis distribuerad bland den minsta promillen och som precis som i vast bast symboliseras genom kapitalism och kommersialismen som bada ar absolut enorma i Indien.
Men egentligen, att forsoka beskriva Indien med endast ord tror jag inte riktigt ar fullt mojligt da det verkar vara nagot med hela alltet som jag inte riktigt kan satta fingret pa. Nagot som inte kan beskrivas utan istallet maste upplevas for att du skall kunna fascineras av. Mentaliteten, kulturen, religionen, den indiska logiken, djurlivet i staderna, Indien.
Att resa verkar alltid ge mcket till en som individ, jag markte det efter Australien och da framst genom sallskapet jag reste med och genom de vanner jag dar larde kanna. I Indien har jag aven har haft aran av att fa resa med ett superbt sallskap och jag ar aven innerligt glad over de personer jag lart kanna under resans gang. Men detta var en annorlunda resa an Australien och darmed andra lardomar, denna gang framst om mig sjalv och om lite av sjalva inneborden av ens existens. Att inte spekulera om morgondagens handelser vare sig de ar av det goda eller av det onda slaget och lev heller inte kvar i spillror av ett forflutet som har varit. Vad du har kvar da ar nuet, tillfallet du for allti kommer att vara fast i. Var uppmarksam pa hela din omgivning som alltid sluter sig kring dig i nuet; ditt forflutna hande i detta nu liksom din framtid kommer att visa sig i detta nu. Se till det positiva, det du faktiskt har, det du faktiskt ar och sorg inte det du saknar. Nuet ar handelsehorisonten och som en fri manniska skapar jag mina egna mojligheter som jag sedan fritt kan valja att fullfolja eller avbryta. Jag skapar min egen varld. Att fa en glimt av sitt riktiga jag bakom vad som annars sags vara ens "personlighet", och att inse alla de innneboende potentialiteter som finns i var och varenda mansklig individ ar efterstravansvart, men ocksa en konstant traning. Och att trana, det har du alltid mojlighet till att gora i nuet. Det ar atminstonde vad jag tror pa.
Pa aterseende Indien! Och till allt gott folk i Sverige, vi syns snart!
"Varlden ar krut, livet ar en gnista. Det har inget slut, bara nu och inget forsta och sista" - Kung Kodum
Kommentarer
Postat av: Povel
FETT! läsgodis!
Trackback
