simonboman

Efter en 12 timmar lang tagtur fran Mumbai bestaende utav somn, yrande feberdrommar, uppvaknande for att beskada en fantastisk utsikt fran tagdorren och en mage pa dimor sa kom jag och mitt resesallskap, numera bestaende av Hanna, Lisa och var nyfunne judiske van Asaf fram till Anjuna i norra Goa. Anjuna sags vara en av de mest turistiga orterna i Goa, men vi har prickat in det val precis efter monsunperioden och nagra veckor innan Goas hogsasong borjar sa stamningen ar valdigt lugn och rogivande, vilket var en skon kontrast efter en tid i Mumbais standiga intimitet och jakt. For i Goa verkar det som att de flesta tar det valdigt lugnt da stallet mestadels verkar besta av strander, billig ol, god mat och en vacker natur. Trottnar man av nagon anledning pa detta sa behover man inte mer an att spetsa oronen och hora efter den standiga trance-musiken som dunkande vantar pa hogsasongen dar svampstinnade vasterlanningar dansar battre an Leroy.

Hotellet vi bor pa ar extremt hemtrevligt och karleksfullt och fortjanar sannerligen sitt namn "Paradise". Hotellagararen Jeanette ar galen i allt som vad djur ar, sa katter och hundar strovar standigt runt har och dar, leker, latar sig i varmen eller letar efter mat - och alla dessa valdigt karleksfulla och klappvanliga. Utover dessa katter och hundar sa finns det forutom ekorrarna, de blaa krakorna och andra smafaglar ocksa en och annan papegoja, en gris som grymtar i ett horn och den fula ankungen som tyvarr i verkligheten aldrig vaxte upp till att bli en vacker svan. Att forklara hur ankan ser ut ar svart och jag vet heller inte om man skall skratta eller grata nar man ser den, men anda sa ar den sa sot nar den anstrangande tar sig frammat pa sina tva hogst skeva ankfotter for att sedan lagga sig ner med en uppgivande duns.

Idag skall vi hyra mopeder och ge oss ut i den galna indiska trafiken for att ta oss till en sotvattenstrand i den tropiska djungeln och sedan ocksa till nagot slags fort, men vi kor forsiktigt och skall inte gora nagon Junior Eric.