Det ar skont att vara ledig
Ett rogivande lugn har lagt sig over mig da jag efter nara tre veckor i Indien borjat forsta mig pa den indiska mentaliteten och kulturen, samtidigt som jag mer och mer inser att jag ej har nagra "masten"; jag har ingenting att inleva mig tioll - inte nagot jag maste uppfylla mer an de vardagliga upplevelserna som Indien och friheten av att resa erbjuder en. Sartre ar min standige resekamrat som ger mig djupdykande forklaringar av mitt jag pa ett ibland frustrerande och kanske pa ett lite val pessimistiskt vis, men hans traffsakerhet av att beskriva hur mitt jag fungerar (eller inte funerar) och om tendenserna det manskliga jaget har av att nihilera sig sjalv ger mig gashud. Att bara strosa runt pa gatorna i Indien ar ett valdigt bra satt att fa en inblick i gemene indiers liv, for dess hem ar lika mycket ute pa kvarterets gata som i huset. Det ar pa gatan som de har sina affarer, det ar dar barnen leker, det ar dar de tvattar sina klader och gor sin disk och det ar dar man lar kanna kvarterets kor, dess katter och dess hundar. Hemmen ser man ocksa ratt in ni och Indiens intimitet som omsveper var och en blir ett oundvikligt faktum.
Nu har Goas strander, dess festlighet och de manga affarerna med diverse (och oftast liknande) strandartiklar bytts ut mot den unika tempelstaden Hampi. Forsta gangen vi fick hora om Hampi var fran den mycket specielle och alskvarde gubben Gianni som vi traffade i Anjuna - en manniska, olyckligtvis pa livets rand, men med den mest hapnadsvackande och intressanta livshistoria jag nagonsin fatt hora. Gianni spenderade en langre tid i denna vackra stad under 70-talet och han beskrev det som en plats full av god energi. Och arkitektur och energi finns det gott om och min trogne Lonely Planet fran 80-talet berattar om hur denna plats en gang bebotts av en halv miljon invanare och var det storsta riket fran 1300-talet till sent 1500-tal. Hampi raknas som en helig stad och darav ar bade alkohol och konsumption av kott hogst olagligt och hela staden stanger ner klockan 22:00 och det enda som strovar runt i stadens tranga grander om natten ar de anarkistiska korna som helt och hallet inte bryr sig om nagonting utover det mest basala som foda och star talmodigt kvar, mitt i vagen trots det ilskna tutandet av rickshaw- och taxichaufforer. De valter diverse mobler och cyklar i letandet efter mat och de stackars indierna kan inte mycket gora forutom att ga ut och stalla upp sina kara agodelar igen for att nagra minuter senare fa gora om samma procedur da en ny ko funnit nagot nytt att tugga pa under cykelns dack.
Jag har aven sedan ett tag tillbaka skaffat mig ett indiskt telefonnummer, vilket ar mycket praktiskt eftersom det ar relativt billigt att bade ringa och skicka sms till och fran Indien sa tveka ni inte pa att hora av er om ni har nagot vettigt att saga: +919937431596.
"Today I alone am responsible for the being of the dead Pierre, I in my freedom. Those dead who could not be transferred to the concrete past of a survivor and thus be saved are not past; they along with their pasts are annihilated." - J. P. Sartre
Nu har Goas strander, dess festlighet och de manga affarerna med diverse (och oftast liknande) strandartiklar bytts ut mot den unika tempelstaden Hampi. Forsta gangen vi fick hora om Hampi var fran den mycket specielle och alskvarde gubben Gianni som vi traffade i Anjuna - en manniska, olyckligtvis pa livets rand, men med den mest hapnadsvackande och intressanta livshistoria jag nagonsin fatt hora. Gianni spenderade en langre tid i denna vackra stad under 70-talet och han beskrev det som en plats full av god energi. Och arkitektur och energi finns det gott om och min trogne Lonely Planet fran 80-talet berattar om hur denna plats en gang bebotts av en halv miljon invanare och var det storsta riket fran 1300-talet till sent 1500-tal. Hampi raknas som en helig stad och darav ar bade alkohol och konsumption av kott hogst olagligt och hela staden stanger ner klockan 22:00 och det enda som strovar runt i stadens tranga grander om natten ar de anarkistiska korna som helt och hallet inte bryr sig om nagonting utover det mest basala som foda och star talmodigt kvar, mitt i vagen trots det ilskna tutandet av rickshaw- och taxichaufforer. De valter diverse mobler och cyklar i letandet efter mat och de stackars indierna kan inte mycket gora forutom att ga ut och stalla upp sina kara agodelar igen for att nagra minuter senare fa gora om samma procedur da en ny ko funnit nagot nytt att tugga pa under cykelns dack.
Jag har aven sedan ett tag tillbaka skaffat mig ett indiskt telefonnummer, vilket ar mycket praktiskt eftersom det ar relativt billigt att bade ringa och skicka sms till och fran Indien sa tveka ni inte pa att hora av er om ni har nagot vettigt att saga: +919937431596.
"Today I alone am responsible for the being of the dead Pierre, I in my freedom. Those dead who could not be transferred to the concrete past of a survivor and thus be saved are not past; they along with their pasts are annihilated." - J. P. Sartre
Kommentarer
Postat av: erik
Påpassligt. Sitter och röker och softar med sartre. Älskar det
Postat av: adam
Klysché klysché jag vill mé
Trackback
