And beyond.
Varkalas strander ar sedan ett tag tillbaka lamnade da jag och mitt resesallskap for mot Alappuzha for att spendera en dag i Keralas "backwaters." Dar gled vi sakta fram over inlandets kanaler, fardades fran by till by och njot av tropiska miljoer. Nar detta aventyr val var gjort sa tog vi istallet oss vidare mot Munnars teplantage - inte olikt Ooty, men med battre vader och inte lika kyliga natter.
Medan mitt sallskap inte hade tid, eller for tillfallet lust att valuntararbeta sa tog jag ett hjartligt farval av Hanna, Lisa och Michaela for att sjalv bege mig till Indiens ostkust, Chennai och Auroville.
Storstader ar egentligen inte riktigt min grej och jag hade darfor planer pa att fly ifran Chennai sa fort som bussarna tillat mig, men av en ren intuitiv impuls sa kollade jag upp den indiske filosofen Jiddu Krishnamurti dagarna innan jag skulle bege mig ivag. Man kan saga att odet bjod upp till dans da jag fann en organisation uppbyggd kring den gamle filosofens livssyn belagan i Chennai och det visade sig att de mer an garna tog emot mig for nagra stimulerande dagar pa deras gard i centrala Chennai. Mycket mer storstad an den jag fick uppleva fran bussens fonster pa vag in till centrala Chennai fick jag lyckligtvis heller inte uppleva da organisationens hogkvarter ar som en oas mitt i stadens smuts och oljud. Manniskorna som bodde dar och de som besokte stallet var hogst medvetna manniskor med en, nastan fanatism-liknande hangivenhet till Krishnamurtis' ord, och detta trots att Krishnamurti sjalv fornekade all tro pa auktoriteter och lade istallet stor vikt vid forkastandet av ideer och uppbyggnaden av en inre uppmarksamhet. Detta ma vara ironiskt, men deras tankar gav mig nagra besynnerligt problematiska tankestallare; "If your theoretical and practical philosophies are already written down in a book, why do you concern yourself to carry it in your head?"
Min tanke var inte snabb nog att besvara denna bekymmersamma fraga just i den stunden, utan svaret pa den karamellen fick istallet vanta och jag lamnade efter nagra dagar deras vackra gard, avkopplande bibliotek och underbara mat for att bege mig till Auroville och voluntararbete. Nu har jag spenderat nagra dagar aven har och att forsoka beskriva Auroville kraver fler ord an vad jag har orkar skriva, men for att sammanfatta min upplevelse av detta kortfattat sa handlar projektet om hallbar utveckling, sjalvforsorjning, till stor grad anarki, spiritualitet och mycket, mycket mer. For alla intresserade sa ar friheten er att kolla upp mer om Auroville samt grundarna av iden och projektet: Sri Aurobindo och "Mother", vilket jag val tycker att ni borde gora - amnet har namligen mycket intressant att erbjuda.
Val framme pa farmen jag nu jobbar pa mottes jag av personer fran manga av varldens horn och man markte snabbt att Auroville drar till sig manniskor av samma skrot och korn och ger en ny innerbord till uttrycket "lika barn leka bast". En annan person som till min gladje hittat till farmen var Ralph, den dar trevlige hollandaren fran Hampi. Pa farmen jobbar man tre timmar per dag - fran klockan 06:00 till 09:00, efter detta har man dagen pa sig att utforska samhellet Auroville och jag kan inte annat an forundras over hur stort och seriost allting ar, de har ett stadshus, bibliotek, ett "visitors centre" och att allting ar gratis - vare sig det ar meditation, yoga, lara sig spela ett instrument, bygga ett hus av bambu - all utbildning och kultur, gratis!
Tva veckor skall jag stanna har, bygga pa mig sjalv och arbete med diverse farmsysslor. Och det var aven Auroville som behovdes for att jag skulle finna svaret pa den fraga som hemsokte mig fran Chennai och svaret pa denna fraga var egentligen mycket enkel: alla de teorier jag laser, sanna eller ej, laser jag for mig sjalv. Jag laser dem for att jag kritiskt skall kunna granska dem utifran och inifran vilket leder till att jag bar med mig vad jag sjalv tycker ar vardefullt och sant hos dem, och detta tills jag besitter den kunskap och insikt som behovs for att inte bara hjalpa mig sjalv, utan ocksa min omgivning.
"For truth and Knowledge are an idle gleam,
if Knowledge brings not power to change the world" - Sri Aurobindo
Medan mitt sallskap inte hade tid, eller for tillfallet lust att valuntararbeta sa tog jag ett hjartligt farval av Hanna, Lisa och Michaela for att sjalv bege mig till Indiens ostkust, Chennai och Auroville.
Storstader ar egentligen inte riktigt min grej och jag hade darfor planer pa att fly ifran Chennai sa fort som bussarna tillat mig, men av en ren intuitiv impuls sa kollade jag upp den indiske filosofen Jiddu Krishnamurti dagarna innan jag skulle bege mig ivag. Man kan saga att odet bjod upp till dans da jag fann en organisation uppbyggd kring den gamle filosofens livssyn belagan i Chennai och det visade sig att de mer an garna tog emot mig for nagra stimulerande dagar pa deras gard i centrala Chennai. Mycket mer storstad an den jag fick uppleva fran bussens fonster pa vag in till centrala Chennai fick jag lyckligtvis heller inte uppleva da organisationens hogkvarter ar som en oas mitt i stadens smuts och oljud. Manniskorna som bodde dar och de som besokte stallet var hogst medvetna manniskor med en, nastan fanatism-liknande hangivenhet till Krishnamurtis' ord, och detta trots att Krishnamurti sjalv fornekade all tro pa auktoriteter och lade istallet stor vikt vid forkastandet av ideer och uppbyggnaden av en inre uppmarksamhet. Detta ma vara ironiskt, men deras tankar gav mig nagra besynnerligt problematiska tankestallare; "If your theoretical and practical philosophies are already written down in a book, why do you concern yourself to carry it in your head?"
Min tanke var inte snabb nog att besvara denna bekymmersamma fraga just i den stunden, utan svaret pa den karamellen fick istallet vanta och jag lamnade efter nagra dagar deras vackra gard, avkopplande bibliotek och underbara mat for att bege mig till Auroville och voluntararbete. Nu har jag spenderat nagra dagar aven har och att forsoka beskriva Auroville kraver fler ord an vad jag har orkar skriva, men for att sammanfatta min upplevelse av detta kortfattat sa handlar projektet om hallbar utveckling, sjalvforsorjning, till stor grad anarki, spiritualitet och mycket, mycket mer. For alla intresserade sa ar friheten er att kolla upp mer om Auroville samt grundarna av iden och projektet: Sri Aurobindo och "Mother", vilket jag val tycker att ni borde gora - amnet har namligen mycket intressant att erbjuda.
Val framme pa farmen jag nu jobbar pa mottes jag av personer fran manga av varldens horn och man markte snabbt att Auroville drar till sig manniskor av samma skrot och korn och ger en ny innerbord till uttrycket "lika barn leka bast". En annan person som till min gladje hittat till farmen var Ralph, den dar trevlige hollandaren fran Hampi. Pa farmen jobbar man tre timmar per dag - fran klockan 06:00 till 09:00, efter detta har man dagen pa sig att utforska samhellet Auroville och jag kan inte annat an forundras over hur stort och seriost allting ar, de har ett stadshus, bibliotek, ett "visitors centre" och att allting ar gratis - vare sig det ar meditation, yoga, lara sig spela ett instrument, bygga ett hus av bambu - all utbildning och kultur, gratis!
Tva veckor skall jag stanna har, bygga pa mig sjalv och arbete med diverse farmsysslor. Och det var aven Auroville som behovdes for att jag skulle finna svaret pa den fraga som hemsokte mig fran Chennai och svaret pa denna fraga var egentligen mycket enkel: alla de teorier jag laser, sanna eller ej, laser jag for mig sjalv. Jag laser dem for att jag kritiskt skall kunna granska dem utifran och inifran vilket leder till att jag bar med mig vad jag sjalv tycker ar vardefullt och sant hos dem, och detta tills jag besitter den kunskap och insikt som behovs for att inte bara hjalpa mig sjalv, utan ocksa min omgivning.
"For truth and Knowledge are an idle gleam,
if Knowledge brings not power to change the world" - Sri Aurobindo
Varkala and beyond
Timmar blir till dagar och dagar blir till veckor. Vad ar klockan? Bast egentligen att inte veta, men en sak ar saker och det ar att solen gar ner runt klockan 6. Vilken dag ar det? Jag har ingen aning.
Detta ar livet i den inte alltfor Indiska staden Varkala, staden som verkar vara en tillfallig flykt ifran det riktiga Indien for backpackers och de ryssar som verkar spendera hela sin semester har. Ett litet paradis vid Keralas kust bestaende av strander, en gata som stracker sig langsmed en klippa, proppfylld av affarer och restauranger. Maten ar underbar (sa lange man inte blir matforgiftad) da den, for min del, oftast bestar av nyfangad fisk av de lokala fiskarna och ur affarernas dunkel och hogar av textilier hor man alltid orden "Come see my shop!" och "Maybe tomorrow?" Vad som existerar bortom denna gata langsmed klippan vet jag egentligen inte, eller jo - det riktiga Indien; det Indien dar ration vasterlanning/Indier inte ar 60/40.
Som sagt sa ar det manga som flyr hit till Varkala och de flesta stannar nog nagon dag (eller vecka) mer an vad de planerat att gora, men till allas forsvar sa ar det for enkelt att vaggas med i takten av vagorna som bryter mot stranden.
Men nu ar det dags att fa tummen ur roven och aka tillbaka till vad som egentligen ar det riktiga och mer spannande Indien.
Vi hors narmare om det.
"The world is human. We can see the very particular position of consciousness: being is everywhere, opposite me, around me: it weighs down on me, it besieges me, and I am perpetually referred from being to being; that table which is there is being and nothing more; that tree, that landscape - being and nothing else. I want to grasp this being and I no longer find anything but myself." - J. P. Sartre
Detta ar livet i den inte alltfor Indiska staden Varkala, staden som verkar vara en tillfallig flykt ifran det riktiga Indien for backpackers och de ryssar som verkar spendera hela sin semester har. Ett litet paradis vid Keralas kust bestaende av strander, en gata som stracker sig langsmed en klippa, proppfylld av affarer och restauranger. Maten ar underbar (sa lange man inte blir matforgiftad) da den, for min del, oftast bestar av nyfangad fisk av de lokala fiskarna och ur affarernas dunkel och hogar av textilier hor man alltid orden "Come see my shop!" och "Maybe tomorrow?" Vad som existerar bortom denna gata langsmed klippan vet jag egentligen inte, eller jo - det riktiga Indien; det Indien dar ration vasterlanning/Indier inte ar 60/40.
Som sagt sa ar det manga som flyr hit till Varkala och de flesta stannar nog nagon dag (eller vecka) mer an vad de planerat att gora, men till allas forsvar sa ar det for enkelt att vaggas med i takten av vagorna som bryter mot stranden.
Men nu ar det dags att fa tummen ur roven och aka tillbaka till vad som egentligen ar det riktiga och mer spannande Indien.
Vi hors narmare om det.
"The world is human. We can see the very particular position of consciousness: being is everywhere, opposite me, around me: it weighs down on me, it besieges me, and I am perpetually referred from being to being; that table which is there is being and nothing more; that tree, that landscape - being and nothing else. I want to grasp this being and I no longer find anything but myself." - J. P. Sartre
