simonboman

Hej hej bloggen - hejdå Bowen

Precis! Nu lämnar vi äntligen Bowen. Efter två veckors arbete med diverse meloner i den otroligt händelselösa staden Bowen så känner vi oss klara. Med lite extra pengar i fickan så kommer vi nu att röra oss nedåt mot Arley Beach. Vi vet inte riktigt när vi kommer att få tag i ett hostel med internet så det kommer möjligen att bli sämre med inläggen framöver (om det nu är möjligt att uppdatera sämre än mig). I vilket fall som helst så har nu skåningarna lämnat Bowen för Arley och vi kommer troligtvis att möta upp dem där igen. De är ett riktigt trevligt gäng med pagar så att umgås med dem är lätt.

De sista dagarna i Bowen spenderades med arbete. Nätmeloner var som vanligt jobbet. För att få tiden att gå snabbare har vi försökt att komma på så många samtalsämnen som möjligt. Från allt till inget dvs. När samtaalsämnena tagit slut så har vi haft krig med de missfall till meloner som man ibland kan hitta gåendes längs sin rad.

Arbetet här i Bowen har fortsatt i sina vanliga rutiner; eller nästan. Uppstigna klockan halv fem på fredagsmorgon, redo för jobbet, så upptäckte vi att det var väldigt mulet och att det småregnade lite. "Morning boys. No worries about the weather, boys. It will get better, boys." sade en glad och munter Paul, hostelets muntra ägare. Väl på åkern byttes dock det småregniga vädret ut mot spöregn. "Superskönt" utbrast vi i kvartett. Det var skönt i cirka en halvtimme. Sedan blev det kallt och jävligt. Varenda jobbande hand på åkern såg ut att höra till en väldigt gammal, gammal person. Förutom mina händer; mina såg nämnligen ut att höra till kejsaren i Star Wars. Ni vet han den där skrynkliga gubben som skjuter blixtar ur händerna. Men inga blixtar kunde jag skjuta och vi alla kom fram till att min superkraft var att jag kunde absorbera vatten väldigt bra med både händer och fötter. Nu måste jag bara utveckla den så jag kan starta min karriär som superhjälte. Adam och Erik skrattade åt min superkraft - men jag vet att de bara var avundsjuka för att de inte funnit sina egna ännu (om de änns har några). Självklart var också detta en väldigt bra dag för melonplockning så våran boss, Nathan bestämde sig för att vi skulle jobba heldag. Tio timmar senare var vi hemkomna, väldigt blöta och trötta. Det var skönt att sova den natten.

Vi har i varje fall bokat plats på Asylum i Sydney över jul och nyår. Platserna var absolut inte billiga, men att få spendera nyår på en utav världens bästa strandfester med tusentals utav andra backpackers och australiensare skall verkligen bli hur roligt som helst och jag är ganska förväntansfull på hela partajet.

Jätteroliga bilder på Jeltzin ni skickade! Jag blev verkligen jätteglad över att få se honom igen (självklart även glad över att se dig Frida). Tack mamma och Frida!

Pappa, du kan jättegärna få skicka ett mail om hur era planer är nu när ni skall ner hit och fira den femtioårsdag. Hur känns det förresten att bli femtio, börjar gamle far att få en kris, Mona eller kanske någon annan kan avgöra det bättre? Skriv i sånna fall. Har han köpt någon motorcykel eller något nytt Playstation 3 spel?

Mamma, vad skall du och Frida göra i jul och nyår då? Fira med farmor och farfar hoppas jag. Verkligen jättetråkigt att jag inte får se er i jul, samt att ni får en sådan person-fattig jul. Men ni får göra det bästa utav situationen och så hoppas jag att jag kommer att hitta några julklappar åt er här nere som jag kan skicka hem.

Nu skall jag dricka falsk baileys och chilla lite.

Ciao